vaknade tidigt imorse och smög ut till D´s badrum, lugnt och försiktigt för att inte locka ner något litet barn från övervåningen som bara längtar efter att det ska bli morgon och dagen fylld av cykling, plåster, gråt, glass kan börja.
jag misslyckades och utanför dörren stod lilla K när jag öppnade.
- bu!
bu bu sa jag och vankade tillbaka till sängen i rummet som är upplyst som av strålkastare sedan innan 5 på morgonen.
dagen fortsatte i samma ljusa anda och droppen var när bilen puttrade fram i 30 på en 90 väg och sedan blubbblubbblubb stannade. en tjej hjälpte mig att knuffa bilen till kanten och så slog jag mig ner i skuggan av en buske i väntan på D som först skulle skjutsa barn till kalas och sedan kunde bogsera mig.
jag passade på att ringa och prata med pappa när jag ändå var strandad och fick en genomgång huru man höjer värmen på varmvattenberedaren.
nu är jag äntligen hemma. mitt torp är svalt och mörkt och jag känner att jag har mycket av den sorten att ta igen. soleksemen på händerna kliar och jag är matt i huvudet och om solen inte skulle lysa på en månad så skulle det göra mig det samma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar