vardagsdramatik tidigare idag

- Oj, dags att lägga en ny ost i råttfällan.
säger D och lyfter fram kompostpåsen som har bitmärken längs hela sidan.
- Å fy! Råttor!
säger jag och går dit för att titta på eländet. D´s dotter F smyger fram för att kolla på hinken. jag tänker snabbt och skriker:
- OCH DEN ÄR KVAR!! samtidigt som jag slår till i hinkens botten.
F skriker rakt ut och springer mot köksbordet som hon lägger sig gråtande på.
- Det var ju på skämt. säger D till sin skärrade dotter.
- Ah men vadå bah? får man inte bli rädd eller? får man inte gråta eller? gnäller F som den tonåring hon är, i en 8årings kropp.

lugnet återvänder snart till köket.

det får mig helt osökt att tänka på D´s son K som en kväll när jag var själv med barnen bad mig att skrämma honom. det gjorde jag.
jag smög in i duschen och gömde mig bakom draperiet. K gick runt i huset och ropade:
- var är du Jossan? ...är du här? ...är du här?
jag stod tyst och väntade på att han skulle närma sig det mörka badrummet. han gläntar på dörren och säger med darrig röst:
- är det här du är?
jag svarar inte.
han går vidare och ropar och jag svarar:
- här är jag.
K kommer tillbaka mot badrummet och sträcker fram handen mot draperiet. jag vrålar:
- buuUUuuU!
allt vad jag kan.
K skriker så han skakar. gråter lite. efter någon minut och ett snorpapper senare säger han:
- igen?