onsdag 23 april 2008

intressant familjefakta och långa promenader

Ludvig (the cat) älskar sushi, han är en riktig finsmakare och fulsmakare för den delen, han äter nog det mesta när jag tänker efter.
men förut när jag skulle ta en sushibit så attackerade han mig och klättrade för att komma fram till den lilla läckerbiten.
amdeus (the cat) däremot äter helst torrfoder och räkor om han lyckas komma över några.

jag har nu skrivit i drygt en timme men blev avbruten mitt i en blodig fajt av att telefonen ringde.
- bla bla komma och prova kläder på fredag bla bla börja jobba måndag? bla bla.
jag berättade lite om vad jag skrev idag för förman H som nyfiket lyssnade och undrade om nobelpriset i litteratur var på väg. kan nog dröja ett par år, sa jag.
han blev lite skakad av vilken vändning min berättelse tagit under dagens skrivande men jag förklarade att det måste bli så, det är bara så, det onda vs det goda och så vidare.

efter samtalet klämde jag då alltså i mig lite sushi (kan äta sådant nu när jag snart har en lön) och nu sitter jag här proppmätt med lite nackont och ingen stor lust att fortsätta skriva för tillfället. kanske ta en naturreservatspromenad idag också?
Igår gick och gick och gick jag, upp och ner för kullar, brant backe på sandig stig och över broar och bäckar, förbi kyrkan och genom hela byn. när jag kom hem kollade jag på klockan för att se hur duktig jag varit. Ja,, jag hade visst varit ute i hela 15 min.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Så det låter bra med dig, sushi, katter och naturreservat... Skrattade gott åt din plan i att investera i gräsklippare... och inte att förglömma din pappas plansch på väggen... om jag går riktigt fort och skrattar... herregud jag skrattar fortfarande.
Massa stöd till sluttampen. Och oroa dig inte för det där med slutet. Sen kommer ju allt bearbetningsarbete...
kramar

Anonym sa...

det var alltså, anna josefina här då rå

Josefine H.H. Joy Joy sa...

haha tur att du klämde dit ett extra inlägg med förklaring vem du är, annars hade jag klurat o fått svårt att sova inatt.
Du har så rätt! När slutet är skrivet så betyder det ju inte att boken är färdig, jag kan jobba på den i flera år så det aldrig tar slut (det menar jag som något positivt)
kramkram

Lisa sa...

Hej, hej, här sitter jag och smyger mig runt i din blogg, och tänker att det ska bli sååå spännande att få läsa slutet på "Gräsänglar"!