idag har jag pratat med vårdcentral som uppmuntrade mig att röra mig så mycket som möjligt, tills det gör ont. så här på morgonen gör det inte speciellt ont alls så jag tänkte ta tag i saker här hemma, tex rensa som är så roligt :-) (dvs inte rensa rabatter utan tömma mina lådor och skåp)
hon tyckte även att jag skulle provjobba på måndag och ringa en sjukgymnast imorgon.
jag ringde chefen som tyckte att det lät jättebra. det är inte bara jag som är hemma utan även en av sommararbetarna med en ryggskada och en säsongare som har semester. trodde han skulle tycka att det var alldeles för länge till måndag men av hans reaktion att döma verkar han ha trott att jag skulle vara borta längre än så.

i måndags ringde förresten telefonen här och det var pojkmannen som jag skrev om i förra veckan, han som hade råkat förlova sig fast han inte ville. hans lilla dotter, som inte är så liten längre utan säkert runt 20 nu hade tydligen suttit i en av bilarna som blev vittnen till olyckan.
- jo jag är säker på att det var Jossan, fast hon var blond... hade hon ringt till honom och sagt.
han hade blivit jätteorolig och försökt få tag på mina föräldrar, som tur var har min pappa bytt nummer. jag ringde inte mina föräldrar förren på lördagen eftersom de befann sig vid kusten och bara skulle bli nervösa och få för sig att åka hem då. tänk om de då fått ett samtal av honom och frågan
- har Jossan varit med i en bilolycka?
om något skulle hända igen (vilket jag absolut inte tror med tanke på hur långsamt jag puttrar fram i trafiken nu) så ringer jag föräldrarna på en gång.
och nu ska jag sluta prata om den här midsommaraftonen, för det räcker nu... typ.