en gång i ett liv för länge sedan
då var det jag, samma jag som idag men lite yngre. om jag inte visste bättre så skulle jag tro att det var någon annan men det finns dokumenterat med fotografier och jag måste därför erkänna att det faktiskt var jag, samma jag som idag.
hur som helst
detta fd jag umgicks då med en man eller en pojk eller en manpojk som berättade för mig hur hans dåvarande sambo hade friat till honom inför hela hans släkt och alla hans vänner på nyårsafton.
han ville skrika neeej men de sprutande champagneflaskorna och de haglande gratulationerna ledde till att han sa ja (och lämnade sedan tillställningen för att åka hem till mig som han ca ett år senare var förlovad med)
jag kom att tänka på det idag när cheferna inför hela arbetsgruppen på ett kombinerat möte/midsommarkalas frågade om jag ville fortsätta i 2 månader till.

jag visste ju att frågan var på väg och jag tycker det är bra med fast inkomst i 2 månader extra, så allt är egentligen precis som det ska. det där med utbildning i september får jag ta upp med dem innan jag skriver på några nya papper..