jag trimmade igår på jobbet, det var inte bra för min nacke så jag vattnade på eftermiddagen. hade ont på kvällen och i morse på väg till jobbet tyckte jag riktigt synd om mig själv.
när jag kom fram sa jag till chefen och de andra
- jag kan inte trimma och jag är lite ledsen för jag har ont igen och det kanske aldrig kommer att gå över. snyft.
så de var snälla mot mig och jag vattnade hela dagen idag. vattna vattna vattna. har fortfarande ont men det skulle säkert gå över med en ipren. vill dock inte ta värktabletter för jag vill ha koll på mina krämpor.
fick ett brev idag från mannen i den blå bilens försäkringsbolag.
"vår försäkringstagare är vållande och du har rätt till ersättning"
tänk om det hade varit något jag oroat mig för, vad lycklig jag isf nu blivit av den meningen. är dock inte speciellt förvånad men försöker hitta den där lyckan över det i alla fall.
nu har jag åtminstone en "egen" skadereglerare så jag tänkte skriva ett mail till honom där jag beskriver mina krämpor och min bil som faktiskt aldrig haft någon anmärkning på besiktningen trots den ganska höga åldern. så får vi se hur glad eller besviken jag blir av svaret. vem vet... jag kanske till och med blir arg och upprörd! man vet aldrig. följ den spännande fortsättningen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar