D ringde till mig efter att ha suttit på akuten med sin far i ett par timmar, tillståndet hade försämrats. jag åkte dit vid halv elva på kvällen.
svärfar A piggnade till och funderade på att gymnastisiera tills läkaren skulle komma med provresultaten. vi väntade, väntade, väntade.
A sa att när läkaren kommer så ska han be den griniga polacken att gå igen. (utan att ha någon aning om vem läkaren var.)
vid 1 kommer en sköterska, vid halv 2 kommer äntligen läkaren efter att vi väntat i ca 5 timmar på svar.
läkaren kan ha varit polack men det verkade inte A bry sig om, det var kärlek vid första ögonkastet från hans sida. läkaren som hette Pocahontas eller liknande ska visst bli hembjuden på kräftskiva i sommar, fast det vet hon nog inte om än.
svärfar A blev till slut inlagd och vi körde hem.
måste sova. försöka sova. säng. säng. snart jobba. måste sova.
det var inte helt enkelt att slappna av efter den kvällen och när jag sovit i 3-4 timmar gick jag upp och ringde chefen.
försökte somna om.
dök upp på jobbet efter frukosten och jobbade istället över ikväll.
trött. måste sova tidigt. säng. säng. sova.

note to self:
kom ihåg att behanda nacke och rygg som en stukad fot. (sjukgymnastens råd)
fråga inte vad din stukade nacke kan göra för dig, fråga vad du kan göra för din stukade nacke