tänk om skolan hade varit så här rolig hela tiden

och ännu en helg i Sala är avslutad.
nu ser jag fram emot nästa träff samtidigt som jag vill att den ska vara låångt in i framtiden eftersom det är vår sista träff och min "bok" ska vara skriven, kanske inte bearbetad men skriven.
vi hade ett författar besök, Johanna Nilsson. det var härligt att höra vilken fallenhet hon har för skrivandet och hur fantasin bubblar dygnet runt och romanerna skrivs ner en efter en utan att hon någonsin tröttnar. men hennes kroppsspråk och energi speglade inget av denna glädje utan snarare ett förakt för oss och för situationen, att behöva prata med oss eller att behöva synas. Jag tror att hon skulle behöva en knuff eller någon som tog tag i nackskinnet på henne - skakade om och lät den instängda Johanna komma ut, hon som är omtyckt och eftertraktad finns innanför skalet av rädsla, det vet jag för jag satt väldigt nära henne i två timmar och då vet man.
Och vad hände mer då? Jooo...! Eric Pauli Fylkeson dök plötsligt upp när jag stod och sög på en cigg i rökrutan. Eric Pauli Fylkeson det är inte vem som helst det. Nejnej.
När jag såg honom skrek jag:
- Ta på mig! Ta på mitt ansikte!
Hmm, nja det kanske jag inte gjorde direkt men jag kunde ha gjort det, det hade varit tufft.