och så kom en sån där jävla dag igen.
kniper ihop käkarna och spänner knytnävarna. hår som nuddar hakan irriterar mig till vansinne.
kissnödig utan lust att halka ut till dasset. ilska. arg.
har jag anledning denna gång?
inte vet jag men kanske har det blivit en stor äcklig flod av alla droppar som föll med störande dripp droppande ljud över mig och på mig under en längre tid.
åter igen längtar jag in i min grotta för att glömma bort mitt blängande och väsande, i ensamheten finns inte ilskan. Vad finns att vara arg på då? Mig själv? Nej jag kan inte vara arg på mig, jag gör aldrig några fel. jag är fan perfekt i min värld. grr.