igår skrev jag inget. idag när jag tänker på det så verkar jag ha tappat lusten.
jag skulle kunna glömma texten i datorn och inte ta fram den igen. så känner jag nu.
men jag ska vara större än min lust och olust. jag ska öppna dokumentet och skriva. i alla fall!

på nätterna drömmer jag om stora grupper människor som jag är en del av. jag blandar nutid och dåtid, lekiskamrater och arbetskamrater, chefer och släktingar. huvudsaken är att vi är många, att vi befinner oss på intressanta platser, att vi skrattar.
ansikten som jag inte sett på länge kommer åter till liv och jag längtar tillbaka till gemenskap, att tvingas ihop och vara en del av ett team där alla hör hemma.
alla nätter samma sak.