I lördags stod jag på loppis och sålde prylar, det var så mysigt med alla loppismänniskor och pengarna i fickan så jag ska se om det finns nåt bord på lördag igen.
Loppisvärlden är en egen liten plats på jorden där alla känner alla, för mig som ny i deras värld blir jag glatt emottagen och de slänger sig efter mina grejer, mitt skräp.
Kanske kommer jag att bli en av dem, kanske kommer jag att stå varje helg i resten av mitt liv, första gångerna står man upp, pratar, kanske tom skrattar lite, sedan står man och blänger lite efter det psykar man folk och kastar (tyst) glåpord efter de andra säljarna och de flesta köparna till slut orkar man inte ens det utan sätter sig bara på en stol bakom bordet så endast en skrynklig panna sticker upp bakom högen av prylar - ibland sticker en hand fram lite nonchalant för att inkräva pengar.