ring om du blir rädd

Teatern på fredagen var så bra! Jag är bekant med en av skådespelarna och var mkt imponerad av både honom och de andra. Som vanligt börjar det klia lite i halsen på en gång när alla stängt av mobiltelefonerna. Tuggummi brukar hjälpa men hur ska man bära sig åt då de ligger längst ner i väskan och jag sitter på första raden så nära scenen att jag nästan har strålkastarna på mig. Nej det var bara att småharkla och svälja. Mitt sällskap luktade vin redan då vi sågs utanför och upplevelsen blev fullständig då partymiljön på scenen följdes upp av doft.
Hon och jag drog vidare till en pub dit vi blev inkastade av en vakt som absolut tyckte att V skulle parkera cykeln utanför. Sedan hade vi ett samtal om sadelvärmare och sittplatser innan vi drog vidare till nästa ställe. parkerade i skyltfönstret med två gigantiska tjeckiska öl och litet glas nötter. V gestikulerar med hela ansiktet och vi pratar och skriker oss igenom de kommande timmarna. V = en härlig människa som nu råkar vara den enda som känner till denna blogg förutom jag. Spännande att orden sprids, nåväl än så länge vet hon inte ens hur man ska hitta hit..
Det var min mor som skjutsade mig till staden (med tanke på att alkohol skulle inblandas så valde jag att inte ta med bilen). Hennes sista ord då hon släppte av mig var: -Ring om du blir rädd.
Hemskt det måste vara att som förälder släppa av sitt barn i en värld som verkar helt livsfarlig! Jag är väl inte jätte stöddig jag heller, jag var riktigt nöjd med att lämna stan för ett år sedan då folk börjad våldtas varannan dag i parkerna runt min lägenhet. Men om jag trodde att något på stan skulle skrämma mig så pass att jag skulle ringa och skrämma min mamma ännu mer, då vore det nog enklast att stanna hemma..
Japp, efter det var det lördag och en arbetsdag för mig. Sådana har jag inte så många men fullt tillräckligt. Hellre fattig och fri än att tvingas vara på ett ställe ett visst antal timmar och inte få gå därifrån och dessutom ha ett leende i ansiktet hela tiden.
Lunchgästerna uppförde sig som vanligt olika skumt på myskoskalan. Märkligaste var kvinnan som lutade sig över disken för att med låg röst långsamt kunna berätta för mig att: -Nu är det så här... att vi är fyra personer (håller upp fyra fingrar framför sig) som tänkte äta lunch.. Vi kommer att ta med oss... lunchen in i ett annat rum.. Ljudnivån är för hög här.
Eh.. Jaha? Ok? Gör det din skummis.
Förövrigt en trivsam dag, trevlig kock.
Vin, vin, vin på kvällen hos D. Han hade köpt det mest lättdruckna någonsin och jag stjälpte i mig ett gäng utan några längre mellanrum. Klockan 12 på natten gav vi oss ut i snön och rullade ihop en snögubbe.
Väckt tidigt. Mytoman infinner sig rullande, snurrande i sängen. Tydligen är det så att D (när jag tror att han är på jobbet) åker skidor och vinner medaljer. Dessutom berättade den lilla pojken att han själv slängt iväg någon motor, D, sin farfar och mormor så de hamnat på sjukhus och han hade fått åka till fängelset men sen sa han till dem: -jag vill hem. och då hade de skjutsat honom i polisbil, eller rättare sagt, han hade fått sitta i polismannens knä och själv köra hem!
Tänk så lite jag ändå vet om D och hans familj..