fortfarande inte behövt springa till dasset (7min senare)

Det knackade lite överallt på torpväggarna och på fönster och dörrar förut.
Jag antar att det kan vara lite krångligt att förstå hur de som vill kan få tag på mig. Där ingången en gång var finns någon slags hyddliknande byggnad av sporadiskt uppsatta bräder, lite tak och en oigenomtränglig pressening (prÄssäning eller präsÄning?) över alltihopa. (blivande entre och badrum, ej kombo!)
Men iaf jag tog mig till dörren och utanför står grannen. Den ilskna grannen. Fast inte så ilsken idag. (Går inte in på det nu.)
Hon meddelade mig att mina lysen på bilen stod på. Men å, tack vad snällt att du sa till! sa förstås jag. Blev lite förvånad, trodde nog att hon gärna skulle smyga bakom fönstren i morgon och flina förtjust då inte bilen startar. Men nu får jag tänka om. Kanske tycker vi inte så illa om varandra..
Jag tog på mig jacka och skor och traskade ut i mörkret. Mycket riktigt lyste lamporna trött uppe på parkeringen. Väl framme vid bilen slog paranojan till mig mitt på truten! Tänk om grannen stänkt in sin enorma och skrämmande rottwailer i min bil för att skrämmas efter att de själva slagit på lysena?? Bildörren var nämligen olåst.
Jag öppnade dörren försiktigt.
Lucky me att jag för ett par dagar sedan kom på att jag skulle trycka in lysknappen i taket så att det blev ljust när jag öppnar bildörren. Nu kunde jag se på en gång att det var hundfritt i bilen.
Äh, så dumt. Klart mina grannar gillar mig. Jag kan ju inte störa dem så mycket precis, sitter mest ihopkurad i sovrummet med rullgardinerna nerdragna för att inte kylan ska kunna leta sig in lika lätt genom fönstren. Jag måste ju vara den perfekta grannen .
..fast snart ska jag köpa trummor, det har jag tänkt göra sedan jag var 10 år så nu jäklar är det dags!
21.32 fortfarande inte spytt eller liknande.