så mycket jag vill. hinna.
så lite tid.

i går kväll innan jag somnade så tänkte jag att jag ska gå upp vid soluppgång (inte idag utan i framtiden lixom) och ge mig ut och gå.
jag tänkte att det orkar jag väl. dags att bli starkare och friskare.

i morse när jag skulle torka håret så fastnade jag i en hostattack som nästan ledde till uppstötning. tänkte då att jag skulle ta på mig ett plåster och hoppa över ciggen.
det gjorde jag inte.

jag är skrämd. jag vågar inte dö. men ÄNDÅ ska jag vara så modig flera gånger om dagen då jag drar ner röken. där står jag. otränad. hängig kropp. gul hy. poff poff.