en nyfiken röst som undrar om mitt förhållande till livet, vardagen och framför allt kärleken.
jag berättar och känner mig stark i mina val.
ja visst var du en sjuk människa, ja visst skadade det mig för stunden.
men nu när du undrar så kan jag svara.
det är så det är, så det varit länge och kanske så det alltid kommer att vara.
mina armar vilar över någon annas axlar.
och du kan tänka vad du vill, för dina tankar finns inte längre i min luft.
trevligt att ses förresten.
fredag 25 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar