vad konstigt att gympasalen som var så stor och oändling när man tvingades springa fram o tillbaka i skolan nu har krymt.
väggarna har tryckt sig innåt. Taket har dock samma höjd och fortfarande helt omöjligt att svinga sig upp i lianer.
Doften i omklädningsrummet och den lilla toaletten är fortfarande den samma. Samma slitna väggar och golv, samma guppiga glasdörr där man lätt kunde se gympamajjens huvud när han väntade på att bli insläppt med ena handen viftande med ett halsband eller en klocka som någon glömt på plinten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar