gömd stålkvinna

Det finns en anledning till att jag inte bloggat på ett tag.
Blev väckt en kolmörk tidig morgon av att någon smög runt mitt hus och ropade mitt namn. Jag kikade ut bakom gardinen och såg en man marschera fram och tillbaka, upprepade mitt namn och pratade tyska imellanåt. Jag ringde upp D och viskade i luren att det var någon mystisk psykopat här. D kom farande som den prins han är, slet upp ytterdörren och kom in och räddade mig.
Vi smög runt utanför och letade fotspår och kollade bilens baksäte så ingen smygit in och lagt sig där. Vi hittade inte en enda skummis.
D var lite besviken, jag var mest lättad.

Efter denna omskakande (måste nog upplevas) upplevelse så satte jag mig en timme senare vid D dator och raderade min facebook bild och blev hemlig där och beslutade mig för att aldrig mer blogga, man vet aldrig vad som drar till sig miffon..
Men.. så kom jag på att det är ju faktiskt ingen som läser detta iaf så jag kan likagärna fortsätta :-)

Ikväll blir det julbordsjobbande och jag får leka servitris igen. Stenhårt arbete! Om det räckte med att ta dryckbeställningar och gå runt och försöka se snygg ut så vore det ju okej men nu funkar det inte riktigt så. Jag får springa mellan gäster, julbord och diskrummet och käkar några köttbullar i farten för att orka med. Fram på natten när gäster börjar vingla hemmåt igen och när jag är som tröttast, DÅ är det bara att sätta fart med att skrubba grytor och all annan skit som man inte hunnit med under kvällen.
Ja, jäklar, ryggen och nacken är så stel vid hemgång så jag tror jag är stålkvinnan!