idag var det Mirrowish Hamiltons födelsedag.
ni som kände mig när jag var ung minns den lilla rackaren som ofta lurade i buskarna för att attackera förbigående. sov ni över hos mig så minns ni hur han älskade att snutta på öronsnibbar så saliven rann.
det är nu flera år sedan Mirre fick en sputa och somnade in.
årets första snö kom idag och för 20 år sedan på årets-första-snö-dag hämtade jag hem honom för första gången. då var han bara en liten boll med så mycket lurv så svansen bara var en minimal spets, han växte upp och blev världens största kisse (förutom grannens oranga Tiger) och nu kan vi minnas honom med värme, glädje och en gnutta skräck.
Love you pissen!
(slutade jobba idag. smörgåstårtan var god. kollega höll tal där han berättade hur mycket han tyckte om 3 av oss 6 som satt vid bordet.)
fredag 31 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lilla (jättestora) Mirre. Jag blev nästan tårögd när jag läste dina ord. Vad konstigt att han inte finns, han som var så levande.
Kul det där att han attackerade folk från buskarna, det hade jag glömt. R.I.P. Mirre.
Skicka en kommentar