en av mina kollegor har precis börjat med "helgtjänst", han vill absolut inte jobba på helger men eftersom högsta chefen (inte gud men snäppet nedanför) nu sagt att han ska göra det så gör han det och låtsas att han gillar det.
framför allt verkar det vara viktigt för honom att jag ska tro att han gillar det.
han har ingen aning om hur enkelt det är att läsa honom.

jag - hur var det i söndags? gick det bra att jobba?
han - jaa. det var riktigt trevligt, ganska roligt faktiskt.
jag - jasså. men vad trevligt! (svarar jag och ler glatt)

han - men du... det här med att jobba på helger, vore inte det något för dig?!!
jag - jag tror faktiskt inte att de behöver mig. de har ju dig nu. (svarar jag och ler)

denna man kämpar 24 timmar om dygnet för att slippa saker och lassa över dem på andra.
jag kan se hur hans läppar rör sig men jag hör inte vad han säger eftersom jag är så inställd på att mitt svar är nej. Jag kan hjälpa andra med både det ena och det andra men MEN inte när jag vet att anledningen till att jag ska göra något är för att den som ber mig om det är lat.